Med livet i varje linje

Ken Sato låter disciplinen i kalligrafi lösas upp

Sala Allehanda, 1998-03-21


Ett konstnärskap som rymmer både formellt stillebensmåleri och
gränstöjande kalligrafi speglas två veckor framöveri Blå salen vid
Aguélimuseet.
   Ken Sato, född i Japan för 52 år sedan, har i tre decennier
sommarbott utanför Sala. När han nu för första gången ställer ut här
väljer han att göra en retrospektiv utställning.
   Som konstnär och dessutom med sommarateljé i Salatrakten har
Ken Sato näppeligen kunnat gå förbi Ivan Aguéli. Och han har fångats
av Aguélis tankar om förenkling.
   Man kan aldrig vara nog enkel och nog exakt. Den tesen upprepade
Ivan Aguéli, med visa variationer, gång på gång. I sitt måleri strävade
han först och främst efter det enkla och det sanna.
   Ken Satos måleri utmärks av samma förtätade enkelhet, även om
han vandrat helt andra vägar än Ivan Aguéli.

Luffade runt
   Ken Sato är född i Japan 1946. Innan han fyllt 20 år lämnade han
Japan och for som stipendiat till USA. Efter ett år där begav han sig till
Europa, luffade runt och hamnade 1966 i Sverige.1968 träffade han sin
blivande fru. Hennes brors familj hade anknytning till Sala och via dem
fick Ken Sato sitt sommarviste i Salatrakten.
   Här har han funnit en natur som tilltalar honom, inte minst det
platta landskapet med rymd och ljus
   Redan som barn i Japan fick Ken Sato lära sig kalligrafi, den
skönskrift som i Japan och Kina anses vara den högsta konstarten.
Han tränades i att se proportioner och i att känna samspelet mellan
hand, material och sinnesstämning.
   Kalligrafins disciplinerade form har han sedan löst upp.
   - Jag vill hitta mer spänning i tomheten. Varje linje ska ha livet i sig,
säger han.
   Ken Satos kalligrafiska målningar är tecken, men de är konstnärens
tecken, inte traditionens. Ändå vill han aldrig framhäva sig själv:
   - Det är inte konstnärens duktighet som ska tala, utan iden. Det
väsentliga ska komma fram, och det kräver förenkling, säger han.
   I utställning i Blå salen – och med några verk en trappa upp i Runda
fönstret – visar han sitt måleri från 1970-talet och fram till nu.
De tidigaste målningarna är stillben, avlösta av ett ofta impressionistiskt
landskapsmåleri och senare porträtt.

Sandmålningar
   Efter 17 år i Sverige reste Ken Sato åter till Japan. Det blev den
resan som återförde honom till det kalligrafiska språket, men nu med
helt andra referenser än barndomens.
   I början av 1980-talet gjorde han också sina första målningar med
sand på papper, en teknik han sedan utvecklat att omfatta även sand
med akryl eller olja på duk.
   I sin ateljé har han siktat och soterat sand från hela världen efter
färgskala och kornighet. På pappret eller duken får sanden bilda tecken
och de olika färgtonerna ge känsla av ljus eller skugga.
   Det kalligrafiska tuschmåleriet på papper har givit Ken Sato högar
av kasserade papper. De har fått bli till nytt handgjort papper, som han
packat samman så att det påminner om ett stycke skiffer. På toppen en
gråsten och som sockel ett stycke av en gammal trädstam. Ett par sådana
installationer finns med i Blå salen.
   Utställning öppnas i morgon lördag. Då medverkar, förutom
konstnären själv, Vivecca Wessel. Hon skrev för en del år sedan boken
Ivan Aguéli – porträtt av en rymd.
   Ken Satos utställning pågår till och med den 5 april.

INGALILL FORSS NORBERG